60-TALET

Karlskrona Judoklubbs historia börjar egentligen redan i september 1966. Då började en liten grupp på sju personer träna judo i Karlskrona Idrottshalls C-sal. Ledare för den tidiga verksamheten var Peter Scharping, som kom från Kiel i Tyskland och hade grönt bälte. Förutsättningarna var enkla, nästan råa. Någon riktig judomatta fanns inte, utan träningen bedrevs på hopskjutna gymnastikmattor. Dräkter var heller ingen självklarhet, och pionjäråren präglades av improvisation, nyfikenhet och envishet.

År 1967 växte verksamheten så pass mycket att Karlskrona Judoklubb formellt bildades. Bo Porsbring blev ordförande, Karl Heidtmann kassör och Bengt Jönsson sekreterare. Det var här klubben gick från löst organiserad träning till riktig föreningsverksamhet med styrelse, ansvar och riktning.

Den 30 mars 1968 stadfästes klubbens medlemskap i Svenska Judoförbundet. Vid den tiden hade medlemsantalet vuxit till omkring 25 personer. Redan samma år började klubben få sportslig utdelning. Vid Sydsvenska mästerskapen i Helsingborg placerade sig Peter Wilund på silverplats i yngre juniorers lättvikt och Magnus Heimdahl blev fyra i mellanvikt. Vid slutet av 1968 hade medlemsantalet vuxit till omkring 50, vilket säger något om hur snabbt judon slog rot i Karlskrona.

Ändå var verkligheten fortfarande ganska tuff. Först i januari 1970 fick klubben tillgång till en riktig judomatta. Innan dess hade frågan till och med varit uppe i stadsfullmäktige, där anskaffningen först avslogs. Det innebar att klubben under sina första år bokstavligen fick kämpa vidare på provisoriska underlag.

Mot slutet av 60-talet tillfördes också viktig kompetens utifrån. Den japanske judokan Yoshihiro Sugio kom till Karlskrona 1969 och ledde träningen fram till 1971. Under samma period hjälpte även den tidigare polske mästaren Josef Miechelewicz till, liksom andra externa instruktörer vid helgträningar. Därmed gick klubben från pionjäranda till att få verklig teknisk skolning.